Att modernisering, globalisering och en alltmer allomfattande kapitalism föder motkrafter både till höger och vänster är ingen ny företeelse. Man kanske kan säga att både den auktoritära/konservativa högern och den radikala vänstern på olika sätt fyller i tomrummen i den liberala myten: på olika sätt står de upp för livsvärden och värderingar som inte ryms i en värld där "the economic man" blir alltings måttstock. Sedan kan dessa värden vara nationen, traditionen och rasen eller demokrati, människovärde och en jämlik samhällsgemenskap. Men poängen är att de är något annat, något mer.

Det intressanta med detta är hur det så tydligt visar på skillnaden mellan liberalism å ena sidan och socialism och konservatism å andra sidan (och där med alltså en likhet mellan socialkonservatism och socialism). Liberalismen vill finna ett politiskt system där moralen är den enskildes ensak, alltså försöker man formulera det minsta gemensamma lagarna. I en liberal värld måste varje individ välja vilken moral de följa inom det liberala ramverket. Socialkonservativa och socialister kan inte gå med på det, de vill att alla ska följa samma moral. Detta är en helt ok åsikt så länge man inte vill använda tvångsmakt för att åstakomma detta. Den fria diskussionen blir här så viktig. Det är därför endast genom att öppet och konstruktivt diskutera med meningsmotståndaren, som t.ex SD, som moralen kan upprätthållas.

Den här killen har en hjärntumör och ett jävlar anamma..

Jag tror att man ska ha det.. då fixar man i alla fall att ta sig fram till andra sidan diagnosen någorlunda hel.. att man sen inte är hel kroppsligt gör inte så mycket.. det är själen vi pratar om nu...

Heja Anders säger jag bara...

Sen den första kommentaren blir jag lite less på.. för naturligtvis så kommer en sån där som ska försöka förklara cancern och dess uppkomst..
En cancer kommer för att cellerna i kroppen börjar dela sig på fel sätt... det har inget med kost, motion eller färgat toapapper..

Lev som du vill... ät det man gillar.. och rör på dig så mycket du själv vill...

För cancer kan du få endå..

Läs även andra bloggares åsikter om Pysan, bröst, cancer, tumör, hjärna, jävlar anamma, kommentar

Trots Chockdoktrinens alla brister vill jag ändå lyfta fram en del poänger som ändå finns i boken. Det finns i Chockdokrinen en polemik mot idealistiska, revolutionära lösningar på problem. En känsla jag får när jag läser nyliberala tänkare är just att det samhälle som det propageras för är allt för utopiskt, det finns en historia som man måste ta hänsyn till som kanske glöms bort. Liksom kommunismen krävs det i den nyliberala utopin utgår från en samhällig tabula rasa där inga relationer människor imellan är infekterade av gamla maktförhållanden.

Klein verkar alltså stå för en demokratisk mittenväg mellan nyliberalism och revolutionär socialism. Så länge folket är med på den ekonomiska politiken är det gott. Man skulle kunna tolka Klein (hon är inte helt klar med detta) som om att nyliberal ekonomisk politik är helt ok om den är demokratisk förankrad. Dock verkar hon inte tro att det skulle vara särskilt troligt att en sådan situation skulle uppstå. Problemet här är dock att bortse från demokrati inte är något som man kan anklaga nyliberaler för. Möjligen kan man anse att den liberala definitionen av demokrati är allt för snäv eller något i den stilen, men det är inte något Klein gör. Hon verkar anse att de liberala demokratiska system som finns idag är fullt tillräckliga. Här kommer vi till ett stort problem hos Klein som varken Norberg eller Benulic explicit tar upp. Nämligen att Kleins kritik av nyliberalismen (även om allt hon säger skulle stämma) endast är inriktad på den nyliberala ekonomiska doktrinen. Nyliberalismen framstår helt enkelt som odemokratisk.

En annan intressant sak med Chockdokrinen är att det verkar finnas en ambition om att göra det som Hayek gjorde i "Vägen till träldom" med den planerade ekonomin, att visa att den nyliberala ekonomin leder till katastrofer. Den slutsats man då kan dra av Kleins bok är att man inte kan/bör dela upp den nyliberala politiska dokrinen och den ekonomiska doktrinen. Dock verkar det finnas stöd för M. Friedmans tes att ekonomisk frihet leder till politisk frihet, ex: Taiwan, Sydkorea, Chile; Sverige, Storbritannien. Däremot verkar det lätt kunna bli problem om den omvända ordningen finns t.ex. Ryssland där den politiska friheten föregick den ekonomiska. Indien är intressant då den ekonomiska friheten varit kringskuren men den politiska friheten har kunnat bibehållas. Dock har inte ekonomin kommit igång förrän den ekonomin blivit fri(-are). Men varje förändring innebär förlorare så väl som vinnare och varje förändring är omvälvande för alla som är inblandade. En förändring bör alltid ha stöd underifrån, och det underlättar med stöd från ovan och utifrån också.

Som avslut måste jag bara säga det att det är mycket konstigt att man kan tro att man kan vara övertygande utan att låta den man anklagar försvara sig. Inte någon stans försöker Klein förklara något utifrån den hon kritiserars perspektiv. Om detta är det bästa arguementet mot nyliberalismen då är vänstern illa ute.

I diskussionen skrev jag bl.a. detta:

Det är synd att de som gillar chockdokrinen väljer att svälja den så okritiskt. Om en bok (eller vilken åsikt som helst) blir kritiserad så bör man ta den kritiken på allvar och försöka bemöta den. Det är precis det som Norberg har gjort. Han har läst boken som kritiserar hans liberala åsikter och bemöter kritiken. Det har han gjort mycket kraftfullt och övertygande. Så varför får vi ingen kritik från vänster om att Norberg har fel? Mest beskyllningar om att han är förknippad med Timbro. Det säger inget annat än att han är liberal. Alltså att han har en annan åsikt. Får bara den som är vänster kritisera vänstern kan man då undra. När marxisten Benulic kritiserar Klein då får han bli betecknad som reaktionär. Ja uppenbarligen håller han inte med resten av vänstern. Benulics uppgivna anklagelse om blavatsky-vänstern handlar precis om detta att vänstern har bestämt sig för att något är rätt (t.ex kapitalism=liberalism är ondska) och sedan inte lyssnar på dem som försvarar kapitalism och liberalism.

På vilket St just svarade bla. följande:

Jag har upprepade gånger påpekat att Norbergs påståenden om att Klein gör Friedman till en krigsdåre, att all liberalism är höger, att allt liberalt är våldsamt och allt våld är liberalt, inte återfinns i Kleins bok - hon är allför seriös för sådana grova generaliseringar.
Inga av nyliberalerna som kommenterat på denna blogg har kunnat påvisa något stöd för Norbergs svepande preopaganda - dels därför de själva vägrar läsa Klein - dvs struntar i att gå till källan och dels då Norbergs påståenden om Klein inte kan beläggas.

Hela diskussionen som sedan mest är ett utredande av petitesser och hårklyverier finnes här.

Själv tycker jag det är rätt konstigt att St Just så starkt vill visa på att Klein inte menar att Nyliberalismen, som Friedman förfäktade fram till sin död, leder till krig och förstörlelse. Efter att ha läst boken framstår det för mig som att det är precis det som hon menar. Kleins tes är ju att det är den nyliberala ekonomiska logiken har en massa förfärande konsekvenser. Hon skriver bl a. på sidan 506 (den svenska pocketutgåvan, alltså det sista stycket i kapitel 19):

Överallt där Chicagoskolans [alltså Friedmans lärljungar] korståg har triumferat har den skapat en permanent underklass som består av mellan 25-60% av befolkningen. Den är alltid en form av krig. ... [D]enna typ av bestraffande fred [får] politiska följder, till exempel ännu blodigare krig.

På sida 532 (kapitel 21 del "Inga konspirationer behövs") beskriver hon hur katastroferna kanske inte är medvetet skapade men att det är logiken i detta ekonomiska system som har dessa konsekvenser. Men Friedman är den person som hon låter personifiera den nyliberala ekonomiska politiken.

Det är vidare tydligt att hon anser att Friedman ligger bakom mycket av detta, om inte direkt så indirekt. Friedman är den röda tråden hon ständigt återkommer till boken igenom. I början (s. 70) beskrivs han som slug, och Friedmans död får symbolisera (det möjliga) slutet på den katastrofkapitalistiska eran.

Nu har även Norberg och Benulics kritik av chockdokrinen kommit ut i bokform och det verkar vara allmänt accepterat att chockdokrinen lider av rätt allvariga brister. Som Johan Pålsson Syll skriver i DN kultur:

Analysen brister på sina ställen. Emellanåt tar hon ut svängarna väl häftigt i konspiratoriska sammanflätningar av disparata händelseförlopp. Exempelvis är den koppling hon gör mellan Ewan Camerons ökända elchocksexperiment på 1950-talet och den ekonomiska chockterapi som hemsökte Östeuropa på 1990-talet mer än lovligt långsökt. Och ibland får Klein både kronologi och fakta att halta.
...
Kleins brist på åtskillnad mellan olika ideologier, som exempelvis nyliberalism och neokonservatism.
...
Precis som de samtida radikala kollegerna Noam Chomsky och Mike Davis har Klein en naiv övertro på att oändligt staplande av fakta på fakta i sig utgör ett argument.

Andreas Bryhn skriver i sin recension av chockdokrinen bla. så här:

En del av den [kritiken] är befogad. Naomi Klein lyckas inte skilja mellan nyliberaler och nykonservativa, trots att de i själva verket, ideologiskt sett, skiljer sig åt på ett liknande sätt som syndikalister skiljer sig från partitrogna kommunister.

Att Chicagoskolan och ekonomiprofessorn Milton Friedman har ett finger med i allt som påstås i boken är lite svårt att tro. Arkitekterna bakom det svenska marknadsliberala systemskiftet har exempelvis främst varit svenskar med inhemska ekonomiska intressen.

Själv har jag svårt att ta en bok med så många uppenbara brister som denna på allvar. Dock är det tydligt att det är många som inte delar denna uppfattning och därmed blir boken viktig att läsa. Den som läser den bör dock komma ihåg att det är en bok som snarare förvirrar än förklarar. Detta hade jag tänkt utveckla i ett senare inlägg.

Falls das hier überhaupt noch jemand liest, hinterlasst doch bitte Kommentare. Habe keine Lust, für irgendwelche Phantome zu schreiben.

1. Svalans agerande är att betrakta som skadegörelse, jämlikt Svea Rikes Lag, Brottsbalken, 12 Kap, 1§.

2. Svalans agerande syftar till ett hastigt realiserande av medel ej avsedda för cirkulation, varvid en påfallande risk för inflation kan befaras.

3. Föremålen för denna generositet på det allmännas bekostnad har inte själva tagit ansvar för sina liv. Sömmerskan beskrivs som "lat" av en av hennes kunder; en karakteristik som det, med tanke på den förstnämndas ekonomiska bekymmer, vi har föga skäl att betvivla. Vidare kan vi anta att pjäsförfattaren antingen har slarvat bort den tid som erfordras av verket, givet hans produktivitetskapacitet, eller fallerat att planera för denna tid, vad gäller inköp av kol, mat etc. Flickan med svavelstickorna är här möjligen ett undantag: hennes plats är i skolan, inte på gatan för att försälja elddon (givet att scenen inte utspelar sig på kvällen, och det är fråga om ett så kallat extrajobb (sagan ger viss antydning härom)). Är alltså fallet a) att hennes föräldrar förummat hennes utbildning, skall dessa lastas, är fallet b) att hon söker extrainkomster, är hon själv att lastas för försummelsen av varorna. Här kan vi anta att det förstnämnda ändå tydligast bär sannolikhetens prägel, då vi i beräkningen beaktar hennes fars (påstådda) våldsamhet och därmed antisociala attityd. Av Wildes tre (3) exempel på "olyckliga" har alltså två (2) sig själva att skylla (och den tredje, ehuru oskyldig, har blivit mottagare av ett kapital som (gissar vi) vida överstiger hennes investeringskompetens, oaktat det sannolika faktum att hennes far antagligen ser sin chans att förskingra förmögenheten på alkohol och dobbel.) Givet denna fördelning kan vi anta i vilken grad resten av prinsens dyrgripar hamnade i händerna på latmaskar och drömmare, på det att såväl deras lättja som deras drömmerier kan hämta ny näring ...

4. Omdistribuering av resurser med utgångspunkt i socialistiska "rättvise"-ideal, av den typ som klart förespråkas i sagan, leder endast till lägre tillväxt och förlorad konkurrenskraft. Jag vill här påminna läsaren om Sovjetimperiets kollaps.

5. Slutligen: Inget sådant som änglar, gråtande statyer, tänkande fåglar el. dyl. kan rationellt antas äga existens. Sagans upptagenhet vid sådana vidskepligheter, tillsammans med dess samhällsfarliga och ansvarslösa budskap, kan endast tjäna de syften som står i bjärt kontrast till vad de rationella samhällskrafterna (och till dessa räknar jag mig och mitt parti) försöker ådstadkomma för människans frihet. Allra allvarligast härvidlag är de sista raderna i sagan, i vilka de i jämförelse harmlösa sagoväsena hamnar i bakgrunden av en allsmäktig Gud. Vi har alla sett, särskilt på senare tid, vad fundamentalistiska övertygelser av denna art kan ställa till med, inte minst på världsscenen.

Filmen är ett intressant nedslag i en tidpunkt, för nästan på dagen fyrtio år sedan, då många skeenden i USA hade nått ett läge där saker och ting kunde ha blivit radikalt annorlunda. Presidentkandidaten Robert F Kennedy framstår som en skicklig retoriker, med ett patos och en medkänsla som inte står att finna hos många politiska ledare. En karaktär i filmen, kampanjarbetaren Dwayne, säger att RFK är hans sista hopp efter mordet på Martin Luther King Jr. Den uppfattningen är inte svår att ta till sig, inte efter att ha sett de dokumentära klipp som finns inflikade här och var i filmen. Eller efter att ha hört det sista tal senatorn och presidentkandidaten höll - som ett ödets ironi bara några minuter innan han själv blev skjuten i en själlös våldsakt.

Hela talet finns i skriftlig version på webbplatsen John F. Kennedy Presidential Library & Museum. Jag vill lyfta fram ett par stycken som är särskilt träffande.

When you teach a man to hate and fear his brother, when you teach that he is a lesser man because of his color or his beliefs or the policies he pursues, when you teach that those who differ from you threaten your freedom or your job or your family, then you also learn to confront others not as fellow citizens but as enemies – to be met not with cooperation but with conquest, to be subjugated and mastered.

We learn, at the last, to look at our bothers as aliens, men with whom we share a city, but not a community, men bound to us in common dwelling, but not in common effort. We learn to share only a common fear – only a common desire to retreat from each other – only a common impulse to meet disagreement with force. For all this there are no final answers.

Och med följande stycken avslutade RFK sitt tal.

Our lives on this planet are too short and the work to be done too great to let this spirit flourish any longer in our land. Of course we cannot vanish it with a program, nor with a resolution.

But we can perhaps remember – even if only for a time – that those who live with us are our brothers, that they share with us the same short movement of life, that they seek – as we do – nothing but the chance to live out their lives in purpose and happiness, winning what satisfaction and fulfillment they can.

Surely this bond of common faith, this bond of common goal, can begin to teach us something. Surely we can learn, at least, to look at those around us as fellow men and surely we can begin to work a little harder to bind up the wounds among us and to become in our hearts brothers and countrymen once again.

Demokratiska partiets presidentkandidat i det kommande valet, Barack Obama, har jämförts med RFK:s äldre bror - president John F Kennedy, som blev mördad den 22 november 1963. Den yngste brodern, senator Edward "Ted" Kennedy, uttalade tidigt sitt stöd till Obama. Min förhoppning är att Obama kan tåla en jämförelse med RFK, mer radikal än sin äldre bror. De har båda lyckats engagera USA:s yngre befolkning, och har en strålande retorisk förmåga. Förhoppningsvis når Obama ända fram till presidentämbetet - med livet i behåll. Då återstår det att se om det blir någon verklig förändring.

***

Inlägg som kan vara relevanta i sammanhanget: "Politik och ickevåld" (den 4 maj, 2005) och "Ekologins plats i grön ideologi" (den 15 mars 2007; se slutet av inlägget). Läs också hos Karl Palmås om Björklunds bröl.

***

Bloggkoll: Vänstra Stranden diskuterar Lissabonfördraget i ljuset av FRA-debatten, Catti tycker att EU-debatten inom socialdemokratin är lite väl onyanserad, Marie anser att det inte kan finnas några empiriskt grundade gudsbevis, Karin gläds åt Barack Obamas hållning i förhållande till Burma, Jenny säger några ord om FRA-lagen och Charlotte gör som hon blir tillsagd.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: Emilio Estevez, Helen Hunt, Anthony Hopkins, Lindsay Lohan, Robert Kennedy, Robert F Kennedy, Bobby Kennedy, Kennedy, USA, Martin Luther King, Martin Luther King Jr, våld, ickevåld, segregation, människovärdet, likavärdestesen, medkänsla, gemenskap, Demokraterna, Demokratiska partiet, John F Kennedy, JFK, Ted Kennedy, Barack Obama, Obama

(this message will self-destruct in four seconds)

In diesem Sinne: Au revoir, Paris!

Wie geht denn das?
Das Prinzip der Paidmailer ist ganz einfach. In Deutschland dürfen Firmen keine Werbe E-Mails versenden da Spam in Deutschland verboten ist. Nun gibt es aber Paidmailer! Dort willigst du dann ein, dass du die Werbung empfangen möchtest. Die Sponsoren (Firmen etc.) geben dann den Paidmailern Geld, dass sie dir dann eine Werbemail schicken und einen kleinen Anteil des Geldes bekommst du. Klingt einfach?! Ist es auch! :-)

WICHTIG:
Mit den Paidmailern kann man nicht reich werden! Aber es ist sicher eine kleine Taschengeldaufbesserung. Außerdem solltest du aufpassen! Natürlich gibt es auch schwarze Schafe unter den Paidmailern welche deine Daten dann verkaufen oder das Geld nicht auszahlen. Du solltest also immer mal einen Blick in die AGB´s und die Datenschutzbestimmungen werfen. Die Paidmailer die ich in diesem Blog vorstelle habe ich aber auch schon benutzt und mir ist nichts schlechtes aufgefallen. Außerdem solltest du dir noch eine extra E-Mail Adresse erstellen denn Anbieter wie Yahoo, Web.de, Hotmail etc. haben oft Probleme mit dem Spamfiltern. Außerdem kannst du so deine privaten E-Mails von den Werbe E-Mails trennen. Wir empfehlen den Freemail Anbieter GMX.

Gleich werde ich euch auch noch einen weiteren bekannten Paidmailer vorstellen!

Boken handlar mycket om styrfart, den hastighet som gör att man både hinner med att uppleva livet och samtidigt får saker gjort. Nyttig läsning för mig. Och i samklang med vad man själv funderat kring.

Dessutom en rolig bok. Det är inte ofta man ligger och skrattar högt för sig själv, speciellt inte när ämnet är både viktigt och komplicerat. Men visst, han har en bakgrund som klurig stå-upp komiker också, och jag tror att gränsen mellan psykoterapi och stå-uppkomik ibland kan vara hårfin.

Så, dagens boktips: "Nyttan av att tala högt med sig själv" av Per Naroskin.

die Geschäftsleute an der Bünder Straße und ich haben eines gemeinsam: Wir sind selbständig. Wir fürchten Umsatzrückgänge und müssen jeden Monat ein Minimum an Einnahmen erzielen. Das ist oft nicht leicht und verständlicherweise sind wir nicht erfreut über Dinge, die uns dabei zusätzliche Schwierigkeiten bereiten.

Die Baumaßnahme an der Bünder Straße ist ein solches "Ding" und sicherlich nicht als Kleinigkeit abzutun.

Als ich den Kommentar des Redakteurs André Blickensdorf in der Samstagsausgabe der Neuen Westfälischen gelesen habe, habe ich mich ein wenig gewundert.

Dass eine Vollsperrung nicht in Frage kommt, verstehe ich als Geschäftsmann. Dass aber auch eine Teilsperrung keine Alternative ist, kann ich nicht nachvollziehen.

Der alte Kanal ist marode und muss erneuert werden. Wäre es denn besser, wenn nach dem Gang auf die Toilette die Fäkalien in den Badezimmern der Anwohner verbleiben? Soll das Abwasser von Geschirrspülern, Waschmaschinen und Toiletten über den Bürgersteig einfach auf die Straße laufen?

Wenn eine Sperrung der Straße während der Bauarbeiten - egal wie sie auch aussehen mag - nicht in Frage kommt, wie soll dann der Kanal erneuert werden? Sollen die Bauarbeiter durch ein kleines Loch am Straßenrand einsteigen und dann unterirdisch in einer großen, extra dafür angelegten Höhle arbeiten?

Oder geht es nur um die zeitliche Komponente? André Blickensdorf schreibt, dass der Beliebtheitsgrad der Fachleute steigt, wenn es ihnen gelingt, die Kanalisation im Kreuzungsbereich innerhalb weniger Wochen auszubauen. Die weiter vorne in seinem Kommentar genannten zwei bis drei Wochen, erfüllen für meinen Geschmack das Kriterium "weniger Wochen".

• Die Baufirma Dieckmann ist schneller als geplant!
• Der Bürgermeister möchte den Gewerbetreibenden keinesfalls eine Vollsperrung der Eilshauser Kreuzung zumuten.
• Der Baukoordinator ist nicht nur jederzeit für alle Beteiligten erreichbar, sondern spricht die einzelnen Schritte auch von sich aus mit den Anliegern persönlich ab, fragt nach deren Meinung und hat ein offenes Ohr für Vorschläge.

Es liegt in der Natur der Sache, dass man sich mit einer solchen Baumaßnahme nicht nur Freunde macht. Egal, wie sehr man sich auch anstrengt. Trotzdem bin ich der Meinung, dass es anerkannt werden sollte, wenn sich jemand Mühe gibt!

Dieser Kommentar spiegelt meine persönliche Meinung wieder und wurde nicht vom Bürgermeister, dem Baukoordinator oder anderen Mitarbeitern der Gemeinde Hiddenhausen angestoßen. Auch soll dieses Blog einen journalistischen Charakter haben und nicht alles beschönigen! Wäre das so, würden Sie Artikel wie "Nur vier Leute auf der Baustelle?!?" hier nicht finden.

Doch hier geht es nicht nur um meine Meinung! Auch geht es nicht darum, Herrn Blickensdorf in irgendeiner Form anzugreifen!

Darum möchte ich Sie, liebe Leser, darum bitten, Ihre Meinung an dieser Stelle kund zu tun! Schreiben Sie Ihre Kommentare in dieses Blog.

Ich bin gespannt!

Ihr

Report-Air

Heiko Link

Der Bericht wird folgen...

[dailymotion id=x5lqgp&]

.

Zum Einen war sowohl beim Class Panel als auch bei der Q&A recht auffällig, dass recht kommentarlos diverse Dinge, die aus der Alpha geleakt waren, nun ohne großen TamTam ganz offiziell bestätigt wurden. Offenbar will Blizzard hier auf diese Weise das Informationsmonopol zurückerobern.

Einige interessante Zusatzinfos, die nicht in der Zusammenfassung von MMO-Champion stehen:

• Den Designern ist klar, dass Dolche als Waffen für Schurken in Burning Crusade leider etwas "unter die Räder gekommen sind", was schade ist, weil es irgendwie recht "schurkische" Waffen sind. Deshalb sollen Dolche in WotLK auch wieder eine größere Rolle spielen.
• Die Designer wollen das Phänomen, dass man auf Level 72, nachdem man seine Setitems gegen irgendwelche grünen Questbelohnungen ausgetauscht hatte, aussah wie ein Clown, ein bisschen abschwächen.
• Die Designer antworteten sehr ausweichend auf die Frage, ob es in Zukunft möglich sein wird, seine Rüstung zu individualisieren. Der Grund dafür ist, dass die Blizzard-Philosophie so aussieht, dass man am Equip des Spielers auch optisch sofort erkennen soll, "wo er steht".
• Orgrimmar erhält eine eigene Arena. Es gibt Pläne, kontinuierlich immer wieder auch Bereiche in der alten Welt neu freizuschalten. Dies ist aber nicht auf die nächste Expansion beschränkt.
• In einer frühen Entwicklungsversion gab es mal eine UNIX-Version von WoW.
• Die Dämonenform des Hexenmeisters ist nicht dazu gedacht, um seine Tankfähigkeiten auszubauen.

Überrascht war ich auch darüber, dass die diversen Turnierbühnen echt spannend sind. Ich hatte mir irgendwie nicht vorstellen können, dass es auch nur ansatzweise interessant sein könnte, anderen Spielern dabei zuzuschauen, wie sie Starcraft oder Warcraft III spielen, aber weit gefehlt. Zum einen ist es echt erstaunlich, mit was für einer atemberaubenden Geschwindigkeit einige der Spieler vorgehen, zum anderen sind die echt guten Kommentatoren das A und O der Veranstaltung. Kleine Notiz am Rande: Ich will den coolen Spectator Mode der Arenakämpfe auf den Liveservern sehen!

Natürlich gibt es auch ein paar Downsides: Wenn man sich mal Fotos oder Videos der WWI in Südkorea ansieht, dann sind da die Hallen wesenlich liebevoller hergerichtet. Man sollte natürlich nicht übersehen, dass die Veranstaltung in Korea ne ganze Nummer größer ist, dennoch hätt man da ruhig noch eine Schüppe drauflegen könne. Naja und die Getränkepreise sind Messetypisch echte Wegelagerei. Aber man muss sich ja seine Getränke nicht unbedingt auf dem Messegelände kaufen...

Jag, P, håller på att skriva en bok (eller nåt) om Ted K. Kanske blir det nånting, kanske inte.

dass ich Deinen Kommentar gelöscht habe, war keine Absicht, sondern pure Blödheit. Und das, wo ich mich doch so über den ersten Kommentar gefreut hab und die nette Begrüßung und überhaupt. Falls Du das liest: Bitte melde dich! ;-)
(Kennt eigentlich jemand diese Sendung noch?)

Deine treue Leserin
Nicole (HasenFrau)

Zur Erläuterung: Da hat man seinen ersten Kommentar - eingetragen vor ein paar Tagen bei meinem ersten Blog-Eintrag - und dann komm ich technisch minderbemittelter Blödmann  Dabbes und lösche den! Menno, wie blöd/bescheuert/hirnverbrannt von mir! Ich dachte halt, wenn der unter dem Beitrag angezeigt wird, kann ich ihn in meiner "Verwaltung" löschen :-)

Merke: Denken hilft!

Hamiltons argument är så korkat att det faller på sin egen orimlighet, vilket Engström påpekar med huvudet på spiken.

- Va!?? Sedan när använder afghanska gerillakrigare svenska mejlservrar för att koordinera sina attacker? Märker inte Carl B Hamilton hur absurda saker han försöker tuta i oss? Tror han vi är fullständigt dumma i huvet?

Med det sagt kan vi, för den här gången, lämna själva FRA-debatten för att ta ett bredare grepp om folkpartiets ideologiska hemvist. Att folkpartister av den mer auktoritära skolan (Björklund, Ahlmark, et al.) agerat krigshetsare förut är svårt att glömma. Utgångspunkten är ofta att demokrati kan införas med militära medel. Känns det igen? Själv har Hamilton tidigare argumenterat för att svenskt biståndsmedel bör kunna gå till militära insatser. Ett sånt förslag slår två flugor i en smäll: Mer pengar till försvaret, plus att Sverige kan få cred för en på pappret hög biståndsbudget. Med argumentet för FRA-lagen faller ytterligare en bit på plats: Inskränkningar av svenska (och andra) medborgares mänskliga rättigheter blir ännu ett vapen i det folkpartistiska kriget för demokratin. Känns det igen?

Folkpartiet - den svenska neokonservatismens hemvist?

Jag har tagit upp neokonservatismen tidigare här på bloggen. En kort påminnelse om vad idéströmningen främst står för:

1. Ett statsfinansierat välfärdssystem, men i lokal och frivillig regi istället för i offentlig. Check.
2. Demokrati och mänskliga rättigheter, så som varje människas födelserätt. En tanke som neokonservativa anser står över folkrätten och som de anser är skäl nog för att legitimera att man störtar diktaturer. Check.
3. Ett starkt statligt stöd och engagemang i familje- och kulturpolitik. Check. Check. (Plus skolpolitiken på det.)
   

Nu menar jag visserligen inte att jag motsätter mig samtliga dessa punkter. Jag instämmer särskilt med Birgitta Ohlsson et al. angående vikten av en familjepolitik som utgår från individen snarare än något slags patriarkalt familjeideal. Jämförelsen på den här punkten haltar en del, minst sagt, med tanke på att den familjepolitik som förespråkats av neokonservativa som Daniel Bell är just ett skydd för "traditionella värden" mot kapitalismens sedesupplösande inverkan. Med tanke på vad vi sett när det gäller FRA-frågan kan vi kanske förvänta oss rättning i leden även på denna punkt. "Snällismen" måste trots allt bekämpas. Dags för ett namnbyte, folkpartiet?

***

I ett tidigare inlägg har jag tagit upp John McCains utrikespolitiska ständpunkter. I en artikel (pdf) i senaste numret av Neo är statsvetaren Ann-Sofie Dahl inne på samma linje. "George W Bush och hans rådgivare är inte och har aldrig varit neokonservativa." Gissa vad hon säger om McCain.

***

Bloggkoll: Lousie aviserar en uppdatering av sin bloggrulle, Karin är en miljöpartist som vill slopa kravet på svenskt utträde ur EU, Roya anser att "liberal demokrati" har fått en ny mening, Charlotte skriver i City Malmö Lund om klädkoder och sociala konventioner, Maria skriver en debattartikel om den liberala flykten till De gröna, Vänstra Stranden gläds åt att många under 30 år läser bloggar, Lina tycker det nya EU-förslaget om registrering av bloggar känns pinsamt och Johanna uppmanar till utträde ur PKU-registret.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: Folkpartiet, Christian Engström, Piratpartiet, Afghanistan, FRA-lagen, Lex Orwell, Försvarets radioanstalt, FRA, massavlyssning, Carl B Hamilton, bombhögern, bombhöger, neokonservatism, neocons, Jan Björklund, Per Ahlmark, krigshetsare, militarism, demokrati, mänskliga rättigheter, Irak, bistånd, försvaret, välfärdsstat, familjepolitik, kulturpolitik, litterär kanon, Cecilia Wigström, liberalism, Birgitta Ohlsson, föräldraförsäkring, pappamånader, jämställdhetsbonus, Daniel Bell, snällism, John McCain, Magasinet Neo, Neo, Ann-Sofie Dahl, George W Bush, Bushadministrationen, skolpolitik

Die besten Journalisten glauben sich allerdings weiter. Sie brauchen gar nicht mehr fragen, sondern geben Antworten. Sie schreiben Kommentare, legen ihre Meinungen über das Land. Warum? Das ist nicht immer so klar.

Heute hat Josef Joffe, Herausgeber der Wochenzeitung "Die Zeit", kurz und bündig zugeschlagen. Während Anzeigenerlöse von Printmedien weltweit fallen, erklärt Joffe mal schnell in gefühlten zehn Zeilen, wie Zeitungen im Internet überleben können.

Die Lösung sei einfach: "Die Zeitung muss Standards wahren." Für Joffe heißt das, man müsse etwas zu sagen haben, "was interessant und wichtig" sei.

Demnach muss die Zeitung einfach so weitermachen. Dass so allein aber dem Journalismus bald die Luft ausgehen wird, zeigen Budgetkürzungen und Personaleinsparungen bei guten Zeitungen seit Jahren.

Joffe sagt uns, was wir längst wissen. Das kann zwar die Einleitung, aber nicht der Hauptteil eines Textes über die Zukunft sein. Lautet die Frage nicht eher: Welche technischen Innovationen können Zeitungen wie nutzen, um weiter solide recherchierte Geschichten fesselnd zu erzählen?

Unter anderem schreibt Joffe auch, dass man "Interessantes vom Belanglosen zu trennen" habe. Gibt man bei Google übrigens "Zukunft des Journalismus" ein, folgen 114.000 Treffer. Wahrscheinlich sind sehr viele davon interessanter als Joffes Artikel. Leider.

Hier geht's zum Artikel von Josef Joffe.