Musikalisch haben Johnossi und Tomte den Abend gestaltet. Johnossi besteht aus zwei Personen, klingt aber nach mehr - verblüffend. Einige Stücke waren ganz eingänglich, aber insgesamt nicht außergewöhnlich genug um sofort die CD-Sammelbestellung abzuschicken.
Tomte konnte sich mehr Personal leisten und hat mir musikalisch ziemlich gut gefallen. Wenn der Sänger zwischen den Stücken geschwiegen hätte, wäre es vielleicht noch besser geworden.

Insgesamt ein netter Abend, der Hoffnung auf mehr macht.

[gallery]

Var även inne på M.Market och skulle se om det kanske fanns någon liten cd-skiva som ville följa med Teresa hem. När jag stod där vid Hårdrock/Metal genre hyllan så glider det upp en snubbe bredvid.

•  
  • -Hej! Är du en hårdrocksbrud?
  • -Ehhh? "Tittar lite runt omkring mig för att försäkra mig om att det va mig han snacka med.." Hmm, nja.. kan man väl säga, eller? ja..hehe.. Vadårå?
  • - Nää jag bara undra, du såg ut som en hårdrockare fast du va jätte snygg och lukta gott. Det brukar inte Hårdrockare göra så du gjorde mig lite förvirrad så jag var tvungen att fråga:) Är det bra annars med dig?
  • Kännde mig lite olustig just nu men kände inte för att va otrevlig så svarade snällt - Haha? Så du tycker det är ovanligt att hårdrockare är snygga och luktar gott? jaja där hör man, jo det är bra med mig.
  • - Okej va bra, har du sett min nya Mp3? Den är köpt här föresten, kosta bara 500:- och har ett 4gb minne, bra va? Vill du höra en bra låt med Rob Zombie? Jag lyssnar egentligen på techno eller jazz. Tycker du bara om Hårdrock? Jobbar du? Fin färg på håret föresten, lite lila, det är fint tycker jag.
  • Helt plötsligt fick alltså killen nån form av mun diareé och praktsikt taget spotta ut frågor. Ser då min morsa i ögonvrån, hon viker sig av skratt..Mer hinner inte jag se av min käre mor förrens killen har tryckt upp ett skiv fodral mitt framför ansiktet på mig
  • - HAR DU SETT? King of the POP, Michael Jackson utbrister killen med stora ögon. Tycker du han är bra?  Han har jag inlagd på min mp3, den har jag köpt här föresten, jätte billigt. Av en Kille som heter Stefan faktiskt, men han jobbar inte här längre. Tufft omslag föresten, det lixåm glimmar lite när man vickar på det, vill du prova? Ta och vicka lite på det...Ungefär så här säger han och demonstrerar.
  • Nu kan inte ens jag hålla mig, jag börjar skratta och jag skrattar så jag gråter, jag hör nu även min mamma skratta vilket gör att jag måste sätta mig på huk för att inte trilla omkull... Vilken jävla mupp! Precis i samma veva som den stackars killen står med det "häftiga" skivfodralet i handen så hör jag en grov mansröst ropa " ARTHUR, vart är du? 10 meter max är det förstått?" Då passar jag på att försvinna illakvickt.

Haha, roligast i dag faktiskt=) Killen hade alltså en övervakare med sig som han max fick vara 10 meter ifrån, vilket han tydligen inte hade vart...Fan va läskigt, vet ju inte vad den där snubben hade fått för sig att göra egentligen, men nu hände det ju inget förutom att han va en riktigt mupp och öste ur sig lustiga saker och frågor...Kul kille:)

Nu sitter jag bara hemma i min lägenhet ( Förjävla tråkigt, med har dock min mobil igen, vart utan den ett par dagar nu=) och väntar till Onsdag, Etuna med Carro då:) Matte känner sig nog lite pressad nu, Han ska fixa en grej och funkar inte det så går jag och Carro ut själva. Har iofs en hyfsat säker back-up;-)

Men nu ska jag brygga lite Champagne te som jag köpt och rosta lite mackor och glo på Wall-E..

Puss å Kraam

Har även funnit min absoluta favorit låt just nu... Johnossi med 18 Karat Gold

Nu sitter jag och är nostalgisk. Kollar gamla kort på min bilddagbok för att se hur jag spenderat året och framförallt sommaren hittils. Inte illa, minst sagt. Sökert även videos från olika spelningar från Hultsfred som jag var på och kom över denna video med relativt bra ljud som gav mig en fet flashback.

Ps. Jag har nu vunnit 500kr totalt på online-poker idag, wee Ds.

Detta är Johnossi - Man Must Dance Live at Hultsfredsfestivalen 2008.

1:40 in i videon blev jag hes som fan, och fick en liten jägerflaska av en kille som jag hittade på spelningen. Sedan var det bara att köra på. Johnossi lirade på en väldigt liten scen, fast inför sjukt mycket folk. Från den videon sett står jag ungefär 10 meter rakt fram nånstans, också på vänster sida. Några av armarna är definitivt mina. Sjukt ös var det i alla fall, ösigast efter Rage Against The Machine.

Robyn - Jack U Off

18 carat of gold, wouldn't fill the hole

the bleeding whole in my heart

and it's made of circumstances I own

she don't sleep at night

afraid to turn out the light

18 carat of gold, wouldn't save a lonley soul

but she don't sleep at night

I've got a big fat gigant hole to fill

I've got a bleeding hole in my heart

I've go a big fat, fucking, gigant whole to fill

a bleeding whole in my heart

I've not got the stenght to carry on.

Kaos i kväll. Säkert så förstörde jag som vanligt. Vanlig "fest" som urartade. I KAOS. Tack vare, eller på grund, av mig. En förlust i kubb resulterade i omoget beteende à la kasta kubbpinnar efter motståndarlaget bestående av Han (efter diverse avhoppningar). Detta utmynnade i sin tur i motiverad ilska men omotiverat mycket ilska från motståndarlaget/Han vilket i sin tur ledde till okontrollerad ångest och plötslig dödsvilja hos mig. Seriöst, det gör så jävla ont just då, under "attackerna" (för det är väl vad det är, ångestattacker?!), livet är slut, slut, slut, inget imorgon, inget alls.

Och Han, han försöker, men jag är svår. Varje gång han lyckas trösta eller bara lindra smärtan betyder mer än allt. Att Han finns där, att Han bryr sig, att Han älskar mig. Men lika många gånger tar hans frustration över under meningslösheten i att försöka hjälpa ett totalt psykfall och han blir arg (vilket jag förstår!) och bara gör allt värre. Och jag fastnar i rävsaxen att inte göra Han arg (för att någon blir arg på mig är ju det värsta som kan hända) men samtidigt överleva, till varje pris. För det är ju det det handlar om, att överleva. Eller att dö.

I've got a big, fat, fucking bleeding hole in my heart

jag och j lyssnade på babyshambles för ett tag sen... och när låten delivery dök upp i playlisten slog det mig hur jävla lik den är en heeelt annan låt, med ett heeelt annat band. eller vad sägs om dessa två? lyssna och jämför... framförallt introt tycker jag är en anledning till att ringa musikpolisen ;)

det här kommer troligen inte bli någon längre redogörelse, utan snarare någon slags sammanfattning. men det får ni stå ut med. vi äntrade festivalområdet (efter en sjuhelsickes lång promenad från t-banan) vid halv två. spanade in vart alla viktiga stopp var (scenerna, maten, bajamajorna och ÖLEN). sisådär två minuter innan 'vårt' första band - johnossi - skulle gå på började det regna. rutinerade som vi var hade vi redan pejlat av att regnet var på G och hade därför gått till sportbladet-tältet och tiggt ponchos, vilka kom till användning under större delen av dagen... johnossi var, som alltid, grymma som fan.

nästa band på scen var sahara hotnights och när de började spela skingrade sig molnen och solen tittade faktiskt fram. av med regnjackor och tröjor! man får ju passa på. efter att de spelat i princip hela nya skivan, och inga äldre låtar, gav jag upp hoppet om dem och vi gick till öltältet istället. efter att en tapper veronica stått i kö i en halvtimma eller nåt sånt, fick vi äntligen ölen. äcklig spendrups, men ändå, alkohol. drick och sluta lipa!

hörde dirty pretty things som spelade just då och insåg att det nog var nåt jag borde spana in vid hemkomsten. jojomen. de är bra har jag insett :)

mando diao såg vi en stund av innan det var dags att ta platser inför fotbollen. det var lättare sagt än gjort kan man ju säga. det var fler än vi som ville se matchen tydligen. trångt som fan, men till slut kom vi in på området, som var avspärrat, för matchen. efter typ halva första halvlek höll min blåsa på att sprängas och eftersom det inte fanns några bajamajor på det området, var det bara att överge platserna och gå ut, för att aldrig komma in igen. dammit. regn och elände och ett spanienmål i sista sekund kanske inte var det mest ultimata för den matchen, men men. bara att gå på ölen igen! :P

dags för queens of the stone age. och sen hellacopters, som fick lite påhälsning av dregen. inte helt fel, om jag får säga det själv. riktigt grymt var det!

sedan var det endast två band kvar! först hives, och därefter kvällens höjdpunkt - FOO FIGHTERS! så jävla grymt att äntligen ha sett dem live! verkligen. det var verkligen hur bra som helst. tokigt bra! men... [det kommer ju alltid ett sådant] inget - och då menar jag verkligen INGET slår hives. de måste vara det absolut bästa livebandet genom alla tider. sjukt bra! och howlin' pelle är ju halva bandet, faktiskt. hans kommentarer är klockrena. eller vad sägs om följande:

den här låten fick inte ens plats på vår nya skiva. så bra är den! tänk på det! [paus] nu har ni fan tänkt färdigt!

eller:

gud gav er händer. och gud gav er the hives. sen är det bara att lägga ihop två och två.

sen var även ett återkommande tema i mellansnacket att han pysslade med masshypnos och med tanke på allt regn och rusk tyckte han att det var dags att publiken skulle bli lite varma så då sa han typ:

jag räknar till fem, så känner ni värmen spridas genom kroppen... 1... 2... 3... 4... 5 !

ja jesus. en sjuhelsickes dag och kväll, det må jag säga! taxi 'hem' till trånkan var tanken, men det gick sisådär bra. fick bli en knôkad t-banefärd till stan och därefter buss istället. och sen stupade vi!

nu är det fotbollsfredag [heja holland!] med chirre och öl. götta. imorn ska jag frukostfika med fia. man får ju passa på när man är i storstan :) och sedan bär det av till festivalen. klockan 14 spelar johnossi och sen är det fullt ös medvetslös fram till foo fighters går på klockan 23.3o. det blir grejer det!

Schwedische Rockband Johnossi

Jag saknar min syster. Det är nog det som är poängen med inlägget. Jag saknar helt enkelt min syster.

(Johnossi - Man Must Dance)

Snart så dansar vi tillsammans igen!

Gostaria de agradecer também ao pessoal que gostou da minha coluna no Dizputa e mandou email, falou com Felipuxo e outros na pista. Valeu mesmo e aguarde novidades pra próxima.

Bom, vamos as novidades e opinões ?

Death Cab For Cutie - Narrow stairs

Cara, curti sim. Depois do single audacioso "I will Possess Your Heart" tive a sensação de pisar em ovos antes de ouvir o disco. Guardei pra ouvir num momento em que não estivesse fazendo nada pra aproveitar o melhor dele. Bom, meu aval INICIAL é de um disco bom. Vale lembrar um disco efetivamente bom pra caralho, leva tempo. O disco tá diferente dos outros, dá muita ênfase a bateria e o baixo. Tem arranjos "mais felizes" apesar das letras já habituais do Ben. "Cath..." é meu destaque por enquanto, beeeem diferente da versão acústica que tinha vazado antes do disco vazar. Enfim, baixe e tire suas próprias conclusões. Sem querer polemizar, mas acho que eu vejo um coração na capa desse disco.

Download: Death Cab For Cutie - Narrow Stairs

Sleepercar - West Texas

Sleepercar é novo projeto do senhor Sparta e ex-At The Drive In, Jim Ward. O debut da banda West Texas é MUITO BOM. Antes do lançamento oficial, dia 22 de abril, a banda disponibilizou o cd todo no myspace e foi amor a primeira vista.

Destaque para "Fences Down" . Segundo Jimfoi composta no palco poucas horas antes do show que seria o último do At The Drive In.

Download: Sleepercar - West Texas

A suequice de hoje vai para o Johnossi. Nem vou falar nada, tou sono escrevo outro dia sobre eles. Vê um video aí, pô!

Esta vez toca hablar sobre un aparente plagio musical, o más bien en el arte del disco. A continuación muestro dos portadas de cd’ s donde la fotografía es muy parecida. Quizás fue coincidencia pero una cosa es verdad el álbum de Savage Garden fue lanzado en 1997 con gran impacto mundial mientras que el de Johnossi es mas actual, editado como diez años después.

Am Mittwoch, den 23. April 2008, gaben sich John Engelbert und Oskar „Ossi“ Bonde, besser bekannt als Johnossi, im Wiener Szenelokal Flex die Ehre.

Das Schweden mehr zu bieten hat, als Ikea und Mandeltorte beweisen zwei außergewöhnliche Musiker, die zurzeit durch einfache, aber ausdrucksstarke Rockmusik ganze Konzerthallen füllen. Eröffnet wurde der Abend durch die Vorband Sibling Sense, einer befreundeten Stockholmer Band, welche das Publikum mit melodischen und teils theatralisch angehauchten Klängen einstimmte. Nach vier bis fünf Stücken hatten diese das Rampenlicht bereits wieder verlassen. Nach ungeduldigen Rufen seitens des Publikums erschien die Band um ca. 21h unter großem Applaus auf der Bühne.

Während Ossi ganz unscheinbar in schwarz gekleidet erschien, trug John in einem für ihn viel zu großen schwarzen Regenmantel, welchem er sich jedoch nach vier Liedern unter Freuden des weiblichen Publikums entledigte. Abgesehen von dieser kleinen optischen Demonstration lieferten die Zwei eine abwechslungsreiche, energiegeladene Mischung aus der aktuellen Platte „All they ever wanted“ und dem erfolgreichen Debütalbum „Johnossi“.

Aaaaalso! Fangen wir mit dem Support an... Da war das Duo namens Sibling Sense aus Stockholm und erfüllte die standesgemäßen Befürchtungen bezüglich der musikalischen Fähigkeiten von Vorbands... nicht! ^^ Die beiden haben jedenfalls was anständiges abgeliefert und den Großteil der Besucher davon abgehalten vor der Halle auf John und Ossi zu warten. Der Sound von Sibling Silence liegt irgendwo zwischen Indie und Alternative, lässt sich also nicht zwingend mit dem von Johnossi vergleichen. Am besten mal via MySpace reinhören.

Kommen wir zu den Helden des Abends. An die Reihenfolge der Songs kann ich mich beim besten Willen nich mehr erinnern. Der Opener war allerdings "Party with my Pain" vom neuen Album und fetzte auch gleich derbe rein, was das Publikum allerdings nicht honorierte. Die Menge ging erst während der letzten 20 Minuten ab... Die Songauswahl war irgendwie 50/50 von den beiden erschienenen Alben, ich war jedenfalls zufrieden.

Sehr bemerkenswert war Ossi, der sein Drumset bearbeitet hat als ob... wie... hmmm... Er war erbarmungslos! Sänger John kämpfte tapfer mit seinen mitgenommen Stimmbändern und brachte es sogar fertig, seine öfter mal wegbrechende Stimme eben noch kontrolliert abstürzen zu lassen um hier und da noch ein paar quiekende Akzente zu setzen. Sehr geil! *bow*

Johnossi: Website | MySpace | Youtube
Sibling Sense: MySpace | Youtube

Da har jeg hørt det nye albumet til Johnossi, All they Ever Wanted. Akkurat nå er det ikke så mye å si. Jeg sitter med frysninger av vokalen til the one and only John Engelbert. All frykt for at albumet skulle være en stor skuffelse er skylt vekk, og det var sangen 'In The Mysery Time Of Cold and Rain' etterfulgt av 18 Karat Gold som fikk meg til å få øynene opp for dette albumet. Den første singelen, 'Party With My Pain' har vokst på meg. Det er litt som Ingenting av kent. Første gang jeg hørte den ble jeg litt skuffet. Hva er dette? Men herregud, jeg er solgt. Johnossi er helt klart et av Sveriges beste band, og de har to geniale album til å bevise det. Nå er det bare å få flere mennesker rundt om i verden til å innse det.

En svensk indiefest är vad jag kallar det - en fest utan dess like. En tredagarsbiljett kostar i skrivande stund 545 kr. Från 29 - 31 maj håller spektaklet på. I år har festivalen också expanderat och har nu fyra scener.

Jag ser en konkurrent på uppgång. Resten av Sveriges festivalarrangörer får passa sig.

Till Siestas hemsida

Nico Vega from L. A. opened. They were a trip, especially Aja the singer. Not quite my thing and kind of all over the place musically, but enough energy to power a small city.

Johnossi followed. They're from Stockholm. Poor John tripped over something coming out on stage and busted his leg good. Not an auspicious way to enter, but it was quickly forgotten. They're a two piece with John playing guitar and Ossi playing drums. Pretty good stuff... possibly something worth revisiting on their web site.

and on to the Shout Out Louds. They played a 15-16 song set (I think). I tried to grab the set list, but the roadie beat me to it and handed it out to others. I managed to get a picture by begging a kind sole, but it didn't come out (all black).

Anyway, they played a good mix of songs from the first CD and the latest one Our Ill Wills. Ivan from the Rosebuds came on stage and sang along on one tune and then Kelly and the Rosebud's drummer joined in for the final song of the encore. Seeing they are both Merge Records groups it only seems fitting.

LIVE Webcam vom Southside-Gelände!

Do. - 14:17: Es sollte ein ausgelassenes Partywochenende mit guter Musik werden, doch schon vor dem eigentlichen Startschuss überschattet ein tragischer Unfall die Vorfreude auf das Southside Festival. Durch heftige Unwetter ist das Soundwave-Tent eingestürzt und ist somit nicht bespielbar. Beim Unfall ist ein Helfer ums Leben gekommen, zwei weitere wurden schwer verletzt. Zur Zeit ist Ausnahmezustand angesagt und die Räumungsarbeiten in vollem Gange, weswegen die Organisatoren die Anreise erst ab Freitag empfehlen.

Blick auf die Green Stage (Klicken zum Vergrössern)

Do. - 16:50: Der Veranstalter hat bestätigt, dass das Zelt nicht wieder aufgebaut werden kann und somit alle Konzerte aus dem Soundwave-Tent abgesagt wurden. Man versucht lediglich die Headliner auf die beiden Hauptbühnen zu verteilen. Zwischenzeitlich war sogar von einer kompletten Absage des Festivals die Rede, da letzte Woche auch schon das Heineken Jammin Festival in Italien wegen eines Unfalls abgesagt werden musste.

Fr. - 10:20: Die Bemühungen wenigstens die Headliner der Zeltbühne auf die beiden Hauptbühnen zu verlegen sind eingestellt worden. Somit ist es amtlich, dass nicht weniger als 17 Bands gestrichen worden sind, u.a. die heißersehnten Gigs von Deichkind, Dendemann, Johnossi, The Blood Brothers und eines der Abschiedskonzerte von Aereogramme sind betroffen.

Blick auf die Blue Stage (Klicken zum Vergrössern)

Fr. - 19:35: Um 12:00 in Köln fortgefahren und jetzt erst angekommen, zum Glück hat meine äußerst redefreudige Mitfahrerin auf dem Weg für Aufheiterung gesorgt. Das Wetter ist wechselhaft, kann also noch lustig werden in dieser immensen Schlammsuhle. Habe den besten Parkplatz ever erwischt - direkt neben dem eingestürzten Zelt - von wo ich Frontalsicht auf die Greenstage habe.

Fr. - 21:15: Wegen den erheblichen Einschränkungen des Festivalprogramms hat der Organisator eine Erstattung des vollen Kaufpreises der Tickets eingeräumt. Die Aktion, wo man sein Festivalbändchen an den Hauptkassen zurückgeben konnte, lief bis Freitag 20 Uhr.

Die 3-Tage-Bändchen (Klicken zum Vergrössern)

Fr. - 21:55: "Love hurts..." tönt es aus den Boxen und Incubus' Brandon Boyd kommt kaum gegen die schrillen Jubelschreie der vorwiegend weiblichen Fans an. Mit verschränkten Armen säuselt er ins Mikrophon. Und das mit geschlossenen Augen(sic!)! "Hach, er ist ja so süß" lautet der Grundtenor im Publikum, dabei lässt einen die Musik völlig kalt. Von der Musik sprechen die wenigsten. Mal abwarten wie die Editors kontern...

Incubus-Schmalzlocke Brandon Boyd (Klicken zum Vergrössern)

Fr. - 11:45: Marilyn Manson stimmt "Sweet Dreams" an. Doch noch ist nicht ans Schlafengehen zu denken, denn erst Me First and the Gimme Gimmes schließen den 1. Tag des Southside ab. Die Editors, oder wie es aus dem Zuschauermund klingt: "Ädidohs!" haben eine erwartungsgemäß solide Show gespielt und Incubus in die Schranken gewiesen. Völlig entgleist präsentierte sich aber ein Marilyn Manson: begrabt sein Hirn an der Biegung der Trasse, denn so orientierungs- und substanzlos er durch ein Best-Of-Set taumelt, schockiert eher als sein provokantes Auftreten.

Put your hands up in the air (Klicken zum Vergrössern)

Sa. - 13:00: Von State Radio's Skapunk aufgeweckt worden, musste ich gleich feststellen, dass das auf einem Hochplateau liegende Festivalgelände von weiteren Sturmböen übelst zugerichtet wurde. Der abgesperrte Bereich um das Soundwave-Tent, welcher etwa ein Quadratkilometer groß ist, liegt komplett in Trümmern. Auch der unmittelbar dahinter liegende Presse/VIP-Parkbereich blieb nicht verschont. Stahlbarrieren sind reihenweise eingestürzt. Bei den Headlinern der Green Stage wird es durch diese Platzersparnis eng. Selbst 100m (sic!) von der Bühne entfernt gibt es kaum Platz zum gemütlichen Biertrinken, und von der Musik bekommt man schlechtenfalls auch nichts mehr mit.

Marilyn Manson auf der Green Stage (Klicken zum Vergrössern)

Sa.- 16:00: Bands wie The Rakes, Howling Bells, The Blood Arm, Art Brut und Satellite Party wurden allesamt mitgenommen, hängen geblieben ist aber nicht wirklich was. Isis gebe ich noch eine 2. Chance (siehe Review weiter unten), ehe dann die großen Geschütze wie etwa Kings of Leon, Jet, Sonic Youth, Placebo, Pearl Jam und die Queens of the Stone Age aufgefahren werden.

(Klicken zum Vergrössern)

Sa. - 18:00: Die knöcheltiefen Schlammpfützen wurden über den ganzen Tag hinweg mit Mulch zum trocknen gebracht, so dass das Horrorszenario von gestern endgültig vorbei ist. Nie war der Satz "Es gibt kein schlechtes Wetter, nur falsche Kleidung" wahrer, wer keine Gummistiefel dabei hatte, war auf verlorenem Posten. Nun geht es bei perfektem Festivalwetter zu den Kings of Leon. Ach ja, Porcupine Tree und Isis somatisierten sich um Kopf und Kragen und hinterließen einen eher durchwachsenen Eindruck.

Aaron Turner, Isis (Klicken zum Vergrössern)

Sa. - 22:30: Sonic Youth bewiesen vor 15 Jahren, dass auch dissonante Gitarren cool sein können und wohl wahr, so cool waren bis hierhin nur die Kings of Leon. Placebo gewinnmaximiert sich weiterhin durch die Reproduktionshölle. 2 Bühnenmusiker übernahmen die Arbeit von Heliumblasebalg Brian Molko und ultrafies-Arroganz-in-Person-Bassist Stefan Olsdal, so dass die beiden Herrschaften nur während den Refrains ihre 3 Akkorde abklapperten. Eins muss man Placebo trotzdem lassen, sie haben ein Händchen für gute Songs.

Just lick it (Klicken zum Vergrössern)

So. - 02:00: Josh Homme bedankte sich mit einem süffisantem Lächeln bei den 45.000 Fans - die Performance war jedoch alles andere als nur süffisant, die Queens of the Stone Age haben sich nach ihrem Lullabys-Ausrutscher eindrucksvoll wieder zurückgemeldet auf dem Stoner-Olymp. Die eigenwillig-gemütliche Bühnendeko ließ Wohnzimmerathmosphäre aufkommen. Im Herbst geht es auf ausgedehnte Tour, auf keinen Fall zu verpassen.

Josh Homme, Queens of the Stone Age (Klicken zum Vergrössern)

So. - 14:45: The Bravery litten deutlich unter ihrer frühen Settime, 2-3 Blöcke später und sie hätten vieles in den Schatten gestellt. Auch Rampensau Maja Ivarsson von The Sounds ließ so einige gestandene Rockfrontmänner alt aussehen. Ein etwas rauherer und kruderer Sound hätte aber hier nicht geschadet. Mogwai haben Soundcheck...

Maja Ivarsson, The Sounds (Klicken zum Vergrössern)

So. - 17:30: Auf der Pressekonferenz freute man sich über ein gelungenes Festival. Trotz der 5000 zusätzlichen Zuschauer gab es neben dem tragischen Unfall am Donnerstag keine nennenswerten Zwischenfälle. Die Polizei vermeldete jeglich die "übliche Festivalkriminalität": Verstösse gegen das Betäubungsmittelgesetz und Diebstähle. Zu Schlägereien oder seit neuestem in Mode gekommenen Zeltanzünden kam es bisher noch nicht. Nach anfänglicher Skepsis entfaltete das Festival gestern und heute seinen äußerst familiären Charme: bei perfektem Wetter geben sich zur Zeit Acts wie Modest Mouse, Arcade Fire und Bright Eyes die Klinke in die Hand.

Andreas Sengebusch, FKP Scorpio (Klicken zum Vergrössern)

Mo. - 01:00: Die Bloc Party schien, ausser Sänger Kele Okereke, nicht wirklich bei der Sache zu sein. Die Fantastischen Vier kompensierten dies mit einer gewohnt kurzweiligen und unterhaltsamen Show. Zwischendurch gab es eine Schweigeminute für den verstorbenen Sanitäter: auf das Stillschweigen folgte ohrenbetäubender Applaus. Den Schlusspunkt setzten die New Yorker Urgesteine von den Beastie Boys die nach über 20 Jahren Bandhistorie immer noch frischer sind als so mancher Newcomer. Auch der Wettergott war gnädig, denn erst kurz nach dem Set der 3 MCs und 1 DJ fing der Regen an.

Die Gedenkminute (Klicken zum Vergrössern)

Mo. - 14:00: Der Southside-Blog hatte an diesem Wochenende über 1000 Klicks aufzuweisen. Ein Review wird in den nächtsten Tagen folgen.

Quelle der Fotos: www.southside.de